Winter (I). 2015. Pigment print. 40x50 cm. Med ram
Winter (I). 2015. Pigment print. 40x50 cm. Med ram

Maija Savolainen
Some light does not make it all the way through the atmosphere, but scatters
1 oktober - 7 november 2015
Nya verk; fotografi, text och installationer

Det är andra gången som GALLERI FAGERSTEDT visar verk av Maija Savolainen, nu i en soloshow med titeln Some light does not make it all the way through the atmosphere, but scatters. Titeln är ett citat ur Rebecca Solnits roman ”A Field Guide to Getting Lost” (2006).

Maija Savolainen är djupt fascinerad av såväl solljus och dess egenskaper som av måleriska uttryck i fotografiet. Utställningen Some light does not make it all the way through the atmosphere, but scatters handlar om perception och i någon mening om ett sökande efter ljusets eget uttryck.

I verket Underwater distances grow faster than light, en installation av sand och färgat glas, arbetar Savolainen med ett begrepp och ett fenomen där ljus letar sig långt ut i en horisont eller genom vatten och spektras i olika våglängder. Den blå färgen har den kortaste våglängden av alla färger och representerar ofta en diffus eller onåbar punkt i fjärran, som t ex en blå horisont i äldre landskapsmåleri. Savolainens verk är en metafor för den blå färgens fördjupning, för hur den beter sig och hur vi upplever den, i ett gränsland mellan materia och luft. Uttrycket ”blue of distance” är centralt i Solnits roman och är även ett underliggande tema i hela Savolainens utställning.

Begreppet fotografi betyder ”ljusskrift” och det är inte ovanligt att fotografer och konstnärer som har kameran som sin pensel intresserar sig för just hur ljuset fungerar och hur det gör omvärlden synlig. Maija Savolainens intresse är bredare och mer gränslöst än så, hon vill lika gärna arbeta med naturvetenskapliga fenomen som med ljusskriftens poesi.

GALLERI FAGERSTEDT har tidigare visat Maija Savolainens verk 12h24min7s, en fotografisk serie som är en studie i ljus, ljusets rörelse och tid. Man kan se verket som en ”reseberättelse” som handlar om att vara stilla men ändå i en ständig rörelse. Verket är även en vetenskaplig studie. Savolainen förflyttade sig geografiskt från en punkt vid latitud N45´54´rakt söderut under 10 dagar, och befann sig vid tidpunkten för soluppgången på varje ny plats. Hon förflyttade sig 2 000 km och varje dag blev exakt lika lång, 12 timmar, 24 minuter och 7 sekunder. Resultatet blev bl a en serie stora fotografier som visar solljusets genombrott i mörker, en film och en prisbelönt bok: When a Sense of Belonging is Bound to a System of Movement Maija Savolainens intresse för att utforska och gestalta ljusfenomen leder naturligt vidare till de nya verk som nu premiärvisas på galleriet.
 
Mer om konstnären
Maija Savolainen är född i Finland, hon bor och verkar i Helsingfors. Hon är utbildad vid Aalto-universitet och tog examen i fotografi år 2013. Hon har deltagit i ett flertal utställningar och fotografifestivaler sedan år 2010 och hon har erhållit priser och stipendier. Hennes konstnärliga arbete utgörs av olika former av studier, fotografiska och andra, i ljusfenomen gärna med ett naturvetenskapligt inslag. Hon har en särskild förmåga att se det poetiska i både vetenskap och matematik. Hennes konst är en korsbefruktning mellan tanke och känsla, kamera och pensel, ord och bild, fakta och poesi.

MAIJA SAVOLAINEN
1 oktober - 7 november 2015

Some light does not make it all the way through the atmosphere, but scatters is an essayistic story about sunlight, photographs’ relationship to the reality and the gesture of photography. I am interested about the photographic expression that the light defines – in other words – what is the “language” of the light itself, and how the light can get painterly properties in a picture?  
The title of the exhibition is a quote of Rebeca Solnit’s novel A Field Guide to Getting Lost. Solnit refers to the physical phenomena that happens when sunlight enters the atmosphere: the short wavelengths, green, blue and violet, scatter more than longer wavelengths and therefore the sky is blue. Color blue is often considered as the color of distance and longing – the further things are in the horizon, the bluer they seem.

Text by Maija Savolainen

Some light does not make it all the way through the atmospehere, but scatters

Laddas ned i pdf-format
FINSKA
SVENSKA

Afternoon. Pigment print. 2015
Afternoon. Pigment print. 2015
Edge of a shadow. Pigment print. 2015
Edge of a shadow. Pigment print. 2015
Laura. Pigmen tprint. 2015.
Laura. Pigmen tprint. 2015.