NATASHA DAHNBERG (SVE/RUS)

Stillbild ur videoverket Maria & Elisabeth
Stillbild ur videoverket Maria & Elisabeth

Fotografier ur serien "På ett hår". C-print på dibond. Ed 10.

Om utställningen Frames of Life 2014

Maria. Stillbild ur videoverket Maria & Elisabet Maria. Stillbild ur videoverket Maria & Elisabet

Frames of Life
Natasha Dahnberg
Videoverk och fotografier
13 november – 20 december 2014

Natasha Dahnberg är en rysk-svensk konstnär som under senare år har uppmärksammats för starka och tankeväckande videoverk, ibland med politisk udd och ibland med subtila berättelser om stora livsfrågor med djupa rötter. Verket Gråt inte över spilld mjölk rosades på Liljevalchs vårsalong 2014 efter att ha premiärvisat på Uppsala konstmuseum med Elisabeth Fagerstedt som curator.

Frames of LIfe är  en utställning bland annat om ålder, inte nödvändigtvis om åldrande, och om ramverket för ett livs flöde och dess yttersta gränser. De vackra och suggestiva videoverken har producerats i samarbete med filmaren Mervi Junkkonen. 

Det är en ren slump att Armani lanserar sin senaste kollektion glasögonbågar under titeln Frames of Life, en lustig slump som råkar sätta fokus på seende och betraktelseperspektiv. Det är också en tillfällighet att den amerikanske konstnären Bill Viola, en viktig föregångare  till dagens videokonst, visar sitt verk The Greeting i en stor retrospektiv utställning i Paris och i Florens i år.

Verket The Greeting tillkom år 1995 och hade urpremiär på Venedigbiennalen samma år och har sedan dess visats permanent bl a i samlingen i De Pont Stichtung i Tilburg i Nederländerna

The Greeting är, precis som Natasha Dahnbergs videoverk Maria & Elisabet, en allusion på Jacopo da Pontormos (1494-1557) berömda målning Maria och Elisabet, eller ”La Visitazione” (Jungfru Marie besökelsedag). Bill Violas verk håller sig nära sin förlaga, det är pastost och storslaget; kläder, gester och mimik speglar ordlöst det oerhörda i ”bebådelsen”, i ”jungfrufödseln”, d v s i tabun kring kvinnlig sexualitet.

Natasha Dahnberg är en konstnär som gärna vill förstå sin tid och sin kultur genom att krypa in under skinnet på den för att kunna lyfta fram den i ljuset. Videoverket Maria & Elisabet har kommit till genom en lång rad intervjuer med gravida kvinnor, om deras innersta tankar kring graviditeten och dess tabun. Konstnären har också haft möjlighet att följa en flicka som födde sitt första barn när hon gick i årskurs 9, hon bar sin graviditet med stolthet, i högklackade skor. Filmen är en spelfilm med två amatörskådespelare. De förbereder sig för ett känsligt möte med varandra.

Ur Natasha Dahnbergs manus:

Förberedelse inför mötet.

Båda kvinnorna lägger mycket tid på att bli klara till mötet. Det tar mycket tid för dem båda. För Maria är det viktigt hur hon ska se ut, för Elisabet att skapa en trivsam miljö till mötet. Maria kammar håret, sminkar sig framför spegeln, väljer kläder. Elisabet dukar bordet.

Vi ser inte att kvinnorna pratar, vi hör deras röster som voice-over. Det är dokumentära inspelningar av intervjuer med reella kvinnor. Det är kvinnornas funderingar om den egna situationen och om barnets framtid. De resonerar om vad de skulle säga om de träffade en mycket ung respektive gammal havande kvinna


Natasha Dahnberg ger berättelsen både ett samtida och ett mer kvinnligt perspektiv i jämförelse med Viola. Hon fokuserar på kvinnors förtroliga samtal med varandra och på äkta intervjuer. Hela scenen är vardaglig och nedtonad. Verket är inkännande och långsamt, under filmens gång, får vi fler och fler nycklar för att känna på tabun, gränser och föreställningar, så traditionsbundna att vi har ärvt dem från bibliska berättartraditioner. En frågeställning utan slut, kvinnans sexualitet?

Videoverket På ett hår är en berättelse om en kvinnas liv, en linjär berättelse, gestaltat genom hennes hår. Livsberättelsen har, liksom håret, många trådar som vävs ihop eller trasslas in i varandra, man kan följa små detaljer som flätats in och som passerar kameran. Håret, som är död materia på väg att lämna kroppen, får här representera liv. Det har använts då och då i konstsammanhang, t ex i den tidiga feministiska konsten i USA. Janine Anthony målade ett helt golv med hårfärgningsmedel och med sitt eget hår som pensel i en berömd performance.

Hårets symboliska betydelse har också, liksom temat Maria och Elisabet, bibliska rötter. T ex i berättelsen om Simson och Delila. Simson föddes genom en uppenbarelse av en kvinna som länge varit ofruktsam. Håret gav honom hans unika styrka ända tills Delila klippte det av honom medan han sov. hans liv förändrades radikalt utan hår. Ännu i vår tid har håret väsetnlig kulturell betydelse, det signalerar saker om oss, hälsa, ålder, genetiskt arv...vi blir tolkade och avlästa genom vårt hår och vår hårfärg henom livet.
----
Maria & Elisabet presenterades på den Internationella kortfilmsfestivalen i Uppsala nyligen och en TV-intervju med konstnären finns att se här

Maria & Elisabet är även recenserad av konstkritikern Cristina Karlstam i Cora nr 38/2014 (sept)
Natasha Dahnberg är född i Moskva 1969 och bor i Sverige sedan år 2000. Hon arbetar som konstnär, bildlärare och grafiker vid Sveriges Television. Hon skriver artiklar om bl a rysk aktivistisk samtida konst och hon har curerat utställningar både i Sverige och i Ryssland, bl a med Pussy Riot i Sverige. Hon har själv haft utställningar i båda länderna. Hon har erhållit flera stipendier, genomfört offentliga uppdrag och är representerad i konstsamlingar i svenska kommuner, regioner och landsting

Utbildningar i urval
1978 – 1986 Krasnaja Presjna konstskola, Moskva
1987 – 1992 Master examen: Moscow State Pedagogical University, inst för Konst, Moskva

Jacopo de Pontormos, La Visitazione, 1500-tal
Bill Viola. Ur videoverket The Greeting, 1995

Elisabeth Fagerstedt har tidigare curerat Natasha Dahnbergs soloutställning Min Soldat (2011) där det uppmärksammade videoverket Gråt inte över spilld mjölk premiärvisades och grupputställningen Swedish Family med bl a Natasha Dahnberg (2010)

Artiklar

Kulturtidskriften Cora har recenserat utställningen Frames of Life. LÄS MER HÄR! "Livsresa med kvinnlig profil"

Cristina Karlstam skriver om utställningen i Uppsala Nya Tidning, läs här! "Existentiellt drama och livsresor"

En TV-intervju med Natasha Dahnberg finns här

Marie Berggren och Vanja Pihl, konstvetarstuderande på Stockholms universitet skriver om utställningen. LÄS TEXTEN HÄR: "Ett samtal med konstnären Natasha Dahnberg"

Länkar

Blogg om utställningen på galleriets sida på Mynewsdesk, klicka här!

Pressmeddelande om utställningen på Mynewsdesk. Klicka här!

 

Random. Fotografi i utställningen Frames of LIfe

Utställningsbilder. Videoverk och fotografier

Ur videoverket "Gråt inte över spilld mjölk!. Visas på galleriet den 11 december k 18.30
Ur videoverket The Others. VIsas p galleriet den 11 december kl 18.30
ur videoverket "Min soldat". Visas på galleriet den 11 december kl 18.30

LÄNKAR TILL VIDEOVERK AV NATASHA DAHNBERG I URVAL
 Gråt inte över spilld mjölk, 5 min, 2013
En berättelse med krigstema ur ett psykologiskt perspektiv. Filmen bygger upp en laddad scen, den bäddar för att någonting kommer att ske, något gott eller något fruktansvärt. Gråt inte över spilld mjölk fick ett starkt gehör när den visades på Liljevalchs vårsalong 2013.
 The Others, 4 min, 2014
Ett filmverk med en dubbelprojektion om hur vi genom en enkel morgonrutin konstruerar oss själva, vårt kön och värderingar. Två personer utför sina vardagliga morgonrutiner för att efter bara några minuter med hjälp av yttre attribut förvandlas till kompromisslösa fiender. En film som på sitt sätt skildrar den moderna individualismen. Filmen visas permanent på Polismuseet i Stockholm.
Min soldat, 15 min, 2011
Filmen är ursprungligen en videoinstallation med fyra projektioner som nu visas som en löpande intervjufilm. Min soldat mixar nutida intervjuer med ryska soldater som var i Afghanistan under 1970-talet med soldater ur svenska armén som varit där nyligen.
Maria & Elisabet, 14 min, 2014
Motivet är en biblisk berättelse om mötet mellan jungfru Maria och Johannes döparens mor Elisabet sedd med nutida ögon. Filmen består av dokumentära intervjuer med gravida kvinnors berättelser.  Vi ser spelscener där två kvinnor som osannolikt kan vara gravida funderar över sina graviditeter och som förbereder sig inför ett känsligt möte.
På ett hår, 2 min, 2014
Videon På ett hår inrymmer en kvinnas liv på några få rörliga minuter. Livet har många trådar som vävs ihop och trasslas in i varandra. Man kan se hur ”väven” ändrar färg från ljust blont till mörkt och sedan grått, man kan följa små detaljer som flätats in och passerar kameran. En tennsoldat, en ring, en nyckel, en värktablett blir små symboler för stora livshändelser. Håret är en markör som avslöjar vår ålder, genetik och nationella ursprung. Det förenar och åtskiljer oss kulturellt, det är död materia som sakta lämnar kroppen. Filmen är i sig en poetisk och vacker betraktelse.